Ensamheten kryper fram, man känner sig vilsen och rädd. Jag är förvirrad och vet inte vad jag vill med mitt liv. Det ända som betyder något är Theo och F. Man känner mig ändå tom och värdelös. Vad är igentligen fel, det kan jag inte sätta fingret på ! Något är det som fått mig att tänka, tänka på livet runt omkring mig. Jag känner mig deppig och orkar inte göra någonting, bara vandra runt inom fyra väggar. Kanske börjar jag bli deprimerad ? Men vad finns då ni som kallar er mina vänner, varför hör ni inte av er ? Snälla ni, ni kan väl dra med mig ut på stan eller vad som helst! Jag orkar inte ta mitt förnuft till fånga själv, så snälla jag ber er hjälp mig!
Jag är inte mer än människa precis som ni !
Vi hörs, när vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar